Men räven kom lindrigt undan.
För någon månad sedan köpte jag en flaska Limoncello di Capri, italiensk citronlikör, 32%. Den var stark, god, absolut. Men jag saknade det där riktigt sura. Så nu när det fanns en ensam citron i kylen var jag ju tvungen att testa. Hälften citronjuice, hälften Limoncello.
Fy fan. Kändes nästan ner till tårna.
Men jag kommer att göra det igen (och bjuda den som vågar). Det var... uppfriskande.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
*garvar*
SvaraRaderaJag kan föreställa mig ansiksuttrycket!
Det är ansiktsuttrycket Markis de Carabas får i Gaimans Neverwhere när det blir fastslaget att Richard ska följa med: "som om någon tvingat honom att äta en mosad citron."
SvaraRaderaVilket i princip är sant =)
Jag åker till Sicilien nästa vecka, Limoncello varje dag!
Det var inte så mycket ett ansiktsuttryck som en ryckning i hela kroppen och en röst som sa: "Vad håller människan på med den här gången?!"
SvaraRaderaNahal, du får fråga om du kan få lite pressad citron till. ;) Men kul att åka till Sicilien! Vill också...
Jag tror inte jag vill ha pressad citron till :P
SvaraRadera