Så gör du kycklingen löjligt god

Det här är inget recept. Det är mer en... metod. Använd den, och kombinera med något smart (typ couscous och någon kall yoghurtsås). Gott på riktigt!

1 kycklingfilé

1 (stor) kvist färsk rosmarin

1 vitlöksklyfta

Bryn kycklingen hel på hög värme i olja, så att den får en fin yta. Ta av den och låt den svalna (om du inte har smedfingrar). Gnid sedan in kyckling, med hackad rosmarin och vitlök. Gör det ordentligt, med lite kraft. Fördela sedan rosmarinen jämt över och under kycklingen och lägg i en ugnsäker form. In i ugnen, 20 min och 150C.

När det är klart, pilla bort all rosmarin innan du äter (eller notera den som blir serverad). Det är smaken som fastnat på kycklingen som du vill komma åt.

Hallonyoghurtglass med lime

Smaskig och fruktansvärt simpel efterrätt!

Hallonyoghurtglass med lime

4 pers

4 dl turkisk yoghurt
250 g djupfrysta hallon
4-5 msk flytande honung
2 tsk vaniljsocker
2 tsk limejuice

Tillbebör: mandelbiscotti

Mixa allt i en mixer eller matberedare. Servera genast, med smulad biscotti i.

Från ica.se.

Skinkstek i lergryta med äpple

Det här är något av en sensation. Andra gången i år jag lagar en kötträtt, och första gången jag gör det helt frivilligt. Med en skinkstek, dessutom. Jag har bestämt mig för att vidga mina vyer lite framöver. Jag har hållit mig nästan exklusivt till fisk ett halvår nu, och jag känner att min variationsgen måste få komma upp till ytan nu. Djur, se upp! Eller något. (Notera att fisk fortfarande är den överlägsna smaksensationen. Mer fisk åt folket!) Nå, till receptet. Det var gott (speciellt med lite rödvinbärsgelé till) och hemskt lättlagat. Men jag vet ärligt talat inte hur vanligt det är med lergrytor i hus och hem nuförtiden (jag tyckte att det verkade coolt, så jag köpte en nyligen)...

Skinkstek i lergryta med äpple

6 pers

800-1000 g skinkstek (alt hel fläskkarré eller kotlettrad)

3 dl konc äppeljuice

2 msk kinesisk soja

1 tsk malen ingefära

2-3 morötter

1-2 äpplen

1-2 purjolökar

Flingsalt

1. Blötlägg lergrytan i kallt vatten i 15 minuter.

2. Blanda äpplejuice, soja och ingefära i en skål. Lägg i köttet och låt marinera medan grönsakerna förbereds.

3. Skala och skär morötter och äpple i mindre bitar. Ansa, skölj och skiva purjolöken.

4. Torka av lergrytan lätt. Lägg morots- äppel- och purjobitar i botten.

5. Lägg i köttet. Häll marinaden över.

6. Ställ lergrytan i kall ugn. Sätt ugnen på 200 C. Låt grytan stå i 2 timmar.

Före servering, strö flingsalt över. Servera med någon form av potatis.

Ur Hela Sveriges Husman.

Rhum Orange - Santa Teresa

Citrus i allmänhet och apelsin i synnerhet är ett genomgående smaktema i mitt liv. Nu har jag hittat den ultimata alkoholhaltiga drycken. Den är så god så jag känner knappt för att smaka en massa annat längre. Bättre än så här blir det nog inte.

Givetvis är jag lite för snabb nu. Jag har bara druckit ett litet snapsglass än så länge. Men smaken kändes bara så rätt.

I vilket fall: Rhum Orange är precis vad det låter som. Rom lagrat med apelsinskal. 40 % alkoholhalt (känns inte alls). Från Venezuela. Och den värsta delen: 323 kr för 500 ml. Inte helt billigt...

Jag inser att ingen direkt kommer rusa iväg och beställa den här flaskan på systemet. Men har ni vägarna förbi Linköping så får ni titta förbi så bjuder jag på ett glas! Det här är alldeles för gott för att avnjutas i ensamhet!

Marulk med hummer och örtpotatis

Idag åt jag sjukt god och sjukt dyr mat. Jag hade förvisso bara tänkt lägga upp saker jag gjort själv på bloggen, så det här får bli en parentes; jag hjälpte bara till lite på ett hörn. Någon gång i framtiden måste jag bjuda någon på det här. När jag känner att jag har råd att göra hemlagad mat som kostar mer än 100 kr per person...

Marulk med hummer och örtpotatis

4 pers

600 g marulk

1 hummer, 350 g

200 g små potatisar

smör

färsk timjan

Såsen:

1 lök

1 vitlöksklyfta

100 g palsternacka

2 dl vitt vin

2 dl crème fraiche

färsk persilja

1. Skala potatisarna noga så att de blir jämnstora

2. Koka dem klara och stek dem sedan någon minut i lite smör och hackad timjan

3. Hacka löken och vitlöken

4. Skala palsternackan och tärna smått

5. Fräs det hackade i lite smör och häll sedan på vinet och crème fraichen. Koka i 10 min

6. Klipp 2 msk persilja och mixa såsen.

7. Smaka av såsen med salt och peppar.

8. Dela fisken i fyra delar och bryn dem i smöret. Ställ sedan in i 180 graders ugn i 5 minuter

9. Plocka ut köttet ur hummerns stjärt och klor. Stek det hastigt i lite smör.

10. Lägg en bit fisk på varje tallrik. Arrangera hummerköttet ovanpå och häll såsen runt omkring. Servera potatisarna till.

Fransk laxlåda

2 pers

2 laxfiléer
1 purjolök
2 äpplen
2 ½ dl Kelda mellangrädde
2 tsk – 2 msk fransk senap*

Ungen på 200 grader. Skär laxen i kuber. Krydda med salt. Skiva purjolöken. Kärna ur och tärna äpplena. Lägg allt i en ugnssäker form. Blanda grädde och senap och häll över. In i mitten av ugnen i 20-25 minuter.

Servera med ris (eller potatis om du har sämre smak än mig) och lämplig sallad.

* Originalreceptet säger 2 tsk, så jag skriver dit det för sakens skull. Men blargh, det blir inte mycket senapssmak med det. Jag använder aldrig mått, men 2 msk är nog vad jag brukar ha i, ungefär.

Från arla.se (2005).

Ingefärskakor med lime

Jag lever! Och jag har precis bakat de kanske godaste småkakorna någonsin. Kan… inte sluta… äta… måste… ta en…till…

Ingefärskakor med lime

25-30 stycken

25 sötmandlar
100 g rumsvarmt smör
1 dl strösocker
1 tsk vaniljsocker
1 tsk malen ingefära
Rivet skal av 2 tvättade limefrukter
1 msk ljus sirap
2 ½ dl vetemjöl
1 tsk bakpulver

Ungen på 175 grader. Hacka mandeln fint. Rör ihop smör och socker poröst (jag testade något nytt och smälte smör och socker med varandra i en kastrull. Jag vet inte om det spelar någon egentligen roll. Det kändes mest praktiskt). Tillsätt vaniljsocker, ingefära, limeskal och sirap.
Blanda mjöl och bakpulver och rör ner i smeten. Arbeta in mandeln för hand.
Dela degen i tre delar, rulla ut ca 30 cm långa, och platta till dem på plåten, som du inte har glömt lägga bakplåtspapper på.
Grädda i mitten av ugnen i 12 minuter. Skär längderna i sneda kakor medan de är varma.

Ändringar och förslag på ändringar av mig: bortsett från sockersmörexperimentet så tog jag 2 ½ limefruktsskal bara för sakens skull (jag ville ha limekakor med ingefära, men det gick visst inte. Mer lime nästa gång!). Jag körde 12 minuter i ugnen med ”normal” värme, och efter det ytterligare ett par minuter med grillning ovanifrån för att ge kakorna lite mer färg.
Till nästa gång ska mer mandel användas (40 mandlar känns lagom) och råsocker ska användas.

Receptet kan med fördel varieras också. Jag ska testa apelsin och kanel!


(Receptet hämtat ur Carolina Hofbergs Citrusköket, kokboken som verkligen fattat vad som ska vara huvudingrediensen i allting.)

Hur du äter en ananas

Jag fick en snilleblixt igår. Den löd: skulle man inte kunna äta en ananas som en banan, det vill säga skala och äta som den är genom att hålla i bladen (blasten?). När jag skulle dela med mig av den här lysande planen så möttes den av högst skeptiska synpunkter. Bah, den pessimismen!

Det fungerar alldeles utmärkt, tog jag reda på idag! Jag lärde mig dock en massa saker om praktiskt användbarhet.

1. Det här är en utomhusaktivitet. Att tugga på en hel ananas under lektionstid är inte att rekommendera. Varför? Det droppar. Inte mycket (förvånansvärt lite, faktiskt), men det droppar. Det låter. Givetvis, eftersom färsk ananas är så förbannat gott så kommer du hugga in på det gyllene köttet med en glupskhet som är svår att likna vid något.

2. Du kommer att få ananasjuice runt munnen. Det är lite som att äta en Parisbulle utan att få socker på läpparna. Så vatten och något att torka sig på i närheten är att föredra.

3. Du kan inte lägga ifrån dig ananasen förrän den är uppäten, om du inte har något jobbigt som en matlåda med dig (poängen är ju dock att man ska äta den utan ett halvt kök i väskan). Inte direkt ett problem kanske, för du lägger ju sällan ifrån dig bananen innan den är uppäten. Men. En ananas är stor. Det tar faktiskt ett tag att äta upp den, och att vara hungrig är nästan ett måste, för annars orkar du inte.

4. En kniv för att skära av skalet är nödvändigt. Så när du ska på en utflykt i det okända (jag hoppas ni vet vad jag syftar på!) behöver du alltså en ananas och en kniv.

5. (En parentespunkt. Det kommer att fastna ananaskött mellan tänderna.)

Den här typen av ananasätning är något jag kommer ägna mig åt under den varmare delen av året. Tänk! Att njuta av den underbara jättefrukten en varm sommardag i solen!

Avslutningsvis finns det en alldeles klockren eftereffekt. Ananasen har ju ett hårt, träaktigt ”rör” i mitten, som håller ihop frukten. Det är svårt att rensa det här helt från köttet, så en massa, massa ljuvlig ananassmak sitter kvar där. Du inser förstås vad det här innebär, hoppas jag! En ananaspinne att slicka och suga på! Genialiskt.

Diverse tips nr. 7: Tre kryddor som du förmodligen inte har men som du borde skaffa

Det här är bland de bästa köpa-på-impuls-matfynden jag har gjort. Rekommenderas framför allt till de som brukar steka fisk, eftersom alla tre är ypperliga till de ändamålet. Att krydda såsen, eller soppan, eller skyn fungerar också bra. Jag har testat allt tre på kycklingfiléer också, men det var nog bara Forest Blend som riktigt gick hem hos mig där. Forest Blend och Seafood & Fish har ett annat bra användningsområde. Nämligen som krydda på mackor. Den som inte kryddar sina mackor, vare sig det är med eller utan pålägg, missar något.

Mums!

Helvete...

... såklart hade jag glömt att ställa in så att vem som helst kan skriva kommentarer. Nu ska det fungera. Suck.

Hajmal/Pangasius

Igår åt jag något utsökt gott i fiskväg. En hajmalsfilé, stekt med en riklig mängd skogskrydda på. Men jag lät en bit stekas okryddad, vilket jag måste göra i fortsättningen när jag prövar något nytt. Krydda hit och krydda dit. Förvisso det som gör mat till god mat, men… Naturellt kan också vara gott, uppenbarligen. Det var mumsigt att sänka tänderna i det mjuka, kritvita fiskköttet.

Det var perfekt storlek på den för att mätta min mage. Inte så dyr heller. Kostar väl lite mindre än lax, vill jag minnas. Ligger kanske på en 80-90kr/kg.

Medan jag avnjöt min lilla måltid så kom jag på en sak. Jag har inte lagat till en enda kötträtt sen jag flyttade hit. Fisk och vegetariskt verkar vara min grej.

(Recept på grönsakssåsen/stuvningen där uppe kommer förhoppningsvis senare. Det är något jag håller på att experimentera fram. Det är förövrigt en filé som ligger på tallriken. Den fick knappt plats hel, så jag blev tvungen att dela på den.)

Chokladguiden: Bendicks Bittermint

För några månader sedan köpte jag en sådan där dyr liten chokladask (till mig själv, mohaha!), med namnet Bendicks Mint Collection. Den mest träffande beskrivningen är nog ”6 varianter av After Eight”, där minst hälften är godare än vanliga efter åttor. Jag skulle såklart kunna skriva om de olika typerna, men jag är för lat och det var för länge sedan jag åt upp dem. Köp om du gillar mint och choklad. Inte svårare än så.

Men. En sak måste lyftas fram. Den gudomliga saken som är Bendicks Bittermint.

Mintklumpen i mitten är ganska hård och nästan lite torr. Inget rinnande eller flytande här inte. Chokladöverdraget består av 95 % kakao. Vilket såklart är tokmycket och nästintill oätligt som det är. Men tillsammans med minten så blir det en… smaklöksorgasm? Ja, det är nog en ganska bra beskrivning.

Bortsett från den här asken så har jag bara sett dem säljas löst på ett ställe. I en liten, dyr butik i Kalmar. Jag har förvisso inte hunnit leta runt i Linköping än, men det ska definitivt göras. Det skulle ju inte skada om jag hittar dem till ett vettigt pris också. För de jag köpte gick på 12 kr styck. Vilket är en del för en chokladbit som inte alls är särskilt stor.

Fast sett till smaken är det ju förstås hur billigt som helst. Om det inte fanns några andra alternativ skulle jag inte ha några problem med att betala en hundralapp styck för dem.

Äääännnntligen!

Vad är det där? Döda havsdjur av något slag? Pfft! Bland det första sakerna jag möttes av när jag kom tillbaka till Linköping var… litchi! Äntligen! Jag plockade givetvis på mig en hel drös. När jag sedan gick ner till det lokala Konsum och letar efter salladslök någon dag senare… vad ser jag? Mer litchi! Och billig! De var gömda i ett hörn, med en underlägsna jordgubben över sig. Pfft. Jag rensade stället på alla som såg mogna eller halvmogna ut. Hö. Hö. Hö.

Sen var jag såklart tvungen att göra likör på dem. Dels eftersom, uppenbarligen, jag gillar litchi. Men också får att jag faktiskt har smakat litchilikör och i dricka-likör-som-det-är-väg så är det underbart.

Nu ska jag bara vänta i… öh, två månader kanske.

Tips nr. 7: Fruktchips

För mer än ett år sedan hittade jag Svenska Lantchips ”Apple Snacks” i en butik och kunde inte motstå ett köp. Potatischips är något jag kan äta någon gång ibland, som i några gram om året. Och då måste det vara de där lättsaltade, hårda med brända kanter, naturchipsen. Nu ska väll de här äppelläckerheterna inte direkt kallas för chips, men i vilket fall… så löjligt gott! Hur mumsigt som helst!

Efter en sådan här upptäckt så ville jag såklart dela med mig. Om jag minns rätt så har jag fått fem personer att smaka det här. Och den bästa reaktionen var ”nä, inte så gott”. Vilka typer. Men jag envisas fortfarande med att rekommendera dem. Så leta reda på och köp (jag har förövrigt bara hittat dem i Hemköpsbutiker)!



Men härom dagen så hittade jag Svenska Lantchips nyaste påhitt (så nytt att det inte ens finns på deras hemsida): ”Ananas Krisp”. Det här var en smakupplevelse av den yttersta graden. Få saker som jag på rak arm kan komma på är godare än anans krisp. En smakextas!

(Kassörskan på Maxi: ”Så de här ananschipsen var goda?”
Jag: ”Ohhhhh, ja, absolut. Köp hem en påse och testa själv. Synd bara att de är så små…”
Kassörskan på Maxi: ”Ja, jag märker det.”)

Lax med cashewnöttäcke och limesås

Det här är bland det godaste jag känner till i matväg. Det är hur gott som helst. Och det är praktiskt taget omöjligt att misslyckas, för alla individuella ingredienser är goda i sig själva, så råkar jag ta för mycket av något så skadar det liksom inte. Men att få den där perfekta balansen är lite jobbigt, och anledningen till att jag ändrar receptet ungefär varje gång jag lagar maten. Såhär såg det senast ut, ungefär:

2 pers

2 laxfiléer
1 dl osaltade cashewnötter, finhackade
2 msk flytande margarin
3 msk sweet chilisås
1-2 st lime, rivet skal
1 st vitlöksklyfta, pressad

Såsen:
2 dl lättcréme fraiche
1-2 st lime, juice
2 msk vitt vin, torrt
(1 msk blå curacao)

Lägg portionsbitarna ganska trångt i en ugnssäker form, gärna med bakplåtspapper i botten.
Blanda nötter, margarin, chilisås, limeskal och vitlök. Bred blandningen över laxen. Baka den i mitten av ugnen på 225 C tills blivit ljusbrunt, ca 10-15 minuter.
Blanda såsen. Servera med ris.

(Annat att tänka på: Vilken Sweet Chilisås du har spelar såklart en avgörande roll. Jag testade Blue Dragon den här gången, och det är nog den som fungerat bäst hittills. Den som ofta använder lime vet att styrkan på dem kan variera rätt kraftigt, så det skadar inte att ha en eller fem extra. Lime kan användas till så mycket annat så jag köper alltid hem en hög åt gången.

Såsen ska egentligen vara vit och tråkig. Och jag stör mig alltid på att den ”försvinner” i riset. Så, mest ”for shits and giggles”, testade jag att hälla i lite blå curacao för att göra den turkos. Det är en apelsinlikör (gjord på oätliga apelsiner), så det passade i alla fall till karaktären. Det blev gott, men jag tror inte att färgen hjälper såsen så mycket estetiskt… ser mer ut som ett kemiexperiment.)

Det finns alltid plats för humor

Som känt så finner jag processen att tillverka likör och ”snaps” rätt fascinerande, med alla smaker man kan få fram. En av mina framtida projekt med ”idiot”-stämpel är att göra vitlökslikör. Jag blev påmind om det när jag såg den här bilden:

Baconvodka. Jag vill inte smaka. Tack.

Något annat som störde mina smaklökar lite, men inte lika mycket som skrattmusklerna, var den här bilden:

Om jag har förstått det rätt så är det pommes frites som på något sätt är fastsatt på en korv. En kommentar till bilden gjorde det hela mer klockrent: ”IT’S AMERICA… ON A STICK!”

Örtkryddad rotfruktspytt

Jag brukar använda det här, med variation i kryddandet, som bas till antingen stekt fisk (som på bilden) eller kyckling, när jag tröttnar på ris och pasta. Är jättegott utan tillbehör (som sås) och det kostar inte så mycket.

Fyra pers.

Ingredienser:

4 morötter
3 palsternackor
1 rotselleri
1 kålrot
1 purjolök

Färsk rosmarin
Färsk persilja
Timjan
Rosmarin
Salt
Olivolja

Sätt ugnen på 200 °C. Skala och tärna rotfrukterna i relativt små delar (så att man på en gaffel ska kunna ha en av varje utan problem). Lägg dem i en teflonform.
Hacka den färska rosmarinen, persiljan och purjolöken grovt. Släng över rotfrukterna. Krydda med timjan, rosmarin och salt. Häll sparsamt med olivolja över. Rör om så att allt blandas bra.
In i ugnen. 20-40 minuter, beroende på önskat tuggmotstånd. Rör om med jämna mellanrum.

(Annat att tänka på: fördelningen mellan rotfrukterna ska vara jämn, så försök att välja dem därefter (brukar ofta vara svårt att hitta små kålrötter, t.ex.). Luras inte av att det verkar enkelt. Det är jobbigt att skära rotfrukter...)